Borrby bio

Maskinisten som rullar biografen vidare

Mellan pizzerian och mataffären i Borrby ligger Borrby bio. På gaveln till den gula byggnaden leder en brant trappa upp till biografens maskinistrum. Inne i maskinistrummet dominerar två stora svarta projektorer. De är tillverkade någon gång före andra världskriget men fungerar fortfarande perfekt. Här förbereder Bengt Persson kvällens film. Det är inte första gången han laddar projektorerna med svarta 35 mm:s filmrullar. Redan 1973 följde han med den dåvarande maskinisten som lärling. Sedan har det filmrullat på.

Biografen i Borrby byggdes någon gång i slutet av 10-talet. Det exakta årtalet är lite oklart, kanske var det 1917. Under 50-talet blev bion ombyggd och 1990 lades den ner.
– Det var synd att den lades ner, men vi ville behålla bion och startade istället Borrby Biografförening, säger Bengt som själv inte är speciellt intresserad av film. Han tycker dock att det är viktigt att föra kulturarvet vidare.
– Jag har varit ordförande hela tiden sedan föreningen tog över driften av biografen. Det är ingen annan som vill, säger Bengt men det är inget han lider av. Han tycker fortfarande att det är ett roligt uppdrag. Förutom filmvisningar används biosalongen då och då som scen för musik- eller teaterarrangemang.

3470 meter lång film
Varje söndag med undantag för sommarperioden och några veckors vinteruppehåll, beger sig Bengt till biografen för att ladda film i de gamla projektorerna. Under sommaren tar istället den ideella föreningen Sommarbian i Borrby, över filmvisningarna. Biografen tar in 175 personer men är sällan fullsatt. Som minst kan det vara två tre personer i publiken men ibland är det upp mot hundra. Bengt berättar att för tio år sedan var det mest publik i åldern 13-17 år. Idag är de flesta besökarna mellan 40 och 70 år. Han kikar ut genom en liten fönsterglugg ner mot biosalongen.
– Där är några stycken, säger han och laddar kvällens film som är Brustna omfamningar av Pedro Almodovar. Han trycker på några av projektorns knappar och vrider på ett vred. Det klassiskt tickande projektorljudet hörs, när filmprojektorn puttar fram 24 bilder per sekund. Först två reklamfilmer, sedan går huvudfilmen igång. Kvällens film ligger upprullad på sju filmrullar, som de båda projektorerna turas om att projicera på salongens filmduk. När den första rullen närmar sig slutet, ser Bengt en liten markering på filmen. Denna markering som publiken inte uppmärksammar, indikerar att det är dags att sätta i gång projektor nummer två. Tanken är nu att det ska bli en smidig övergång till nästa rulle men lite hack blir det alltid. Kvällens film är 3470 meter lång. Efter två timmar, sex minuter och fyrtionio sekunder är filmen slut. Bengt packar ihop rullarna och lägger de i en trälåda, för vidare transport till en annan lokalbiograf någonstans i Sverige.

Text och bild: JOACHIM ORRENIUS

Reportaget även publicerat i Ystads Allehandas bilaga Byabladet.