Eklund Åkesson

Över en kopp kaffe med pastorsdjunkterna Ida Eklund och Johan Åkesson

Prästyrket och Svenska kyrkans framtid, var ämnet för dagen när ÖM träffade Simrishamnsborna Ida Eklund 26 år och Johan Åkesson 48 år. Det blev även en del prat om tro och tvivel.

Både Ida och Johan har nyligen påbörjat ettåriga pastorsadjunkttjänster inom Lunds stift. Hon i Kiviks församling, han i Löderups församling. Att tjänstgöra som pastorsadjunkt är att jämföra med läkaryrkets AT-tjänstgöring.
13 juni blev Ida prästvigd. Hon har redan hunnit med att leda nattvard i Ravlunda kyrka, då hon också välkomnades och intervjuades inför församlingen. Hur känns det att bli prästvigd?
– Väldigt häftig och stort. Efter fem års pluggande ska det bli roligt att jobba med detta.
Varför präst Ida?
– Det har vuxit fram efter hand. Jag blev kristen under konfirmationen, då jag började känna mer och mer av kallet. När jag sedan påbörjade min utbildning till präst i Uppsala, kände jag att det var helt rätt.

Johan har under sju år på 90-talet arbetat som präst inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen). Efter ett tolvårigt uppehåll från prästeriet, gör han nu comeback inom yrket. Första uppdraget inför sin nya församling, gjorde han nyligen i Ingelstorps kyrka. Där välkomnades Johan av församlingen, och fick tillfälle att berätta delar ur sitt livs historia.
Varför präst Johan?
– Jag är uppväxt med det religiösa, och det som har inspirerat mig är en kille som bodde hemma hos oss när jag var runt 16 år. Han hade genom att bli kristen förändrat sitt liv och slutat med både missbruk och kriminalitet. Han stod därmed för både det svarta och det vita. Spänningen mellan det onda och det goda, vilket jag lockades av som ung och radikal. Jag har tidigare jobbat inom EFS som präst. När jag för en tid sedan, kom på att jag bara har 20 år kvar till pension, infann sig det en känsla av att vilja vara där människor finns, och ta hand om människors behov. Jag känner att jag har något att ge där.

Kyrkans framtid
Förr föddes vi svenskar in i Svenska kyrkan. Idag sker intåget i Svenska kyrkan, när man döps. Om man döps i Svenska kyrkan vill säga. Minns att Kristendom var ett av ämnena i skolan, när jag själv växte upp. Idag är vi mer upplysta om att det finns många alternativa religioner och livsåskådningar att välja mellan. Samtidigt har under en tioårsperiod, medlemsantalet i Svenska kyrkan, årligen minskat med en procent. Trots det är runt 7 miljoner av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska kyrkan. Ibland får kyrkan kritik för att vara omodern och alltför konservativ. Hur ser framtiden ut för Svenska kyrkan?
– Vi är helt klart på väg bort från den tiden, då Svenska kyrkan var det enda alternativet i Sverige. Men det är också en fördel, för då kan fler göra ett aktivt val och därmed bli engagerade medlemmar. Kyrkan måste finnas på de arenor där människor finns. Jag själv har till exempel startat Präst-Ida, en blogg där jag bloggar om den kristna tron och hur det är att vara präst, säger Ida. Hon har även nattvandrat när hon bodde i Uppsala, vilket också är en av de kyrkliga arenorna, menar Ida. Präst-Idas bloggadress är http://prast-ida.blogspot.com

– Intresset för religion eller andlighet har inte minskat tror jag. Det är väldigt få människor som inte tror på något; på kärleken, på livet, new age, ett fotbollslag eller något övernaturligt. Jag tycker det är viktigt att kyrkan finns ute på arbetsplatser. Det är en vision jag har, säger Johan, som betonar vikten av det personliga mötet mellan människor.

Johan berättar att av de cirka 7 miljoner som idag är medlemmar i Svenska kyrkan, kan enligt en enkätundersökning gjord 2007 av Henrik Roos, en av fem tänka sig att göra frivilliga insatser för kyrkan. En oerhört stor potential, menar han. Idag finns ingen struktur kring hur kyrkan ska kunna ta tillvara alla dessa krafter.
– Men det finns ett pågående pilotarbete inom Svenska kyrkan, där man samarbetar med Volontärbyrån, i syfte att organisera vilka arbetsuppgifter som behöver utföras inom kyrkan. Detta skulle kanske kunna matchas ihop med vad frivilliga kan, och är beredda att göra, säger Johan.

Om ni hade fått uppdraget att viga kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, vad hade ni sagt i er predikan till brudparet?
– Jag var så imponerad av ärkebiskop Anders Wejryd. Han pratade om de enorma förväntningar som väntar, men även om att brudparet alltid kan påverka, och vara trygga i varandra. Jag hade nog sagt något liknande, svarar Ida.
– Jag hade inte sagt något annorlunda än till ett vanligt brudpar. En bärande tanke jag har är att bära varandra, och att vara ett stöd för varandra. Att ta vara på varandras egenart är viktigt, svarar Johan.

Politik och religion
Kanske är det fler än ÖM:s reporter som undrar varför man ska rösta på politiska partier, när det är kyrkoval. Hur hör partipolitik ihop med att man tror på en gud? Jag ställer frågan till Johan, eftersom han tidigare varit starkt engagerad inom den lokala kyrkopolitiken. Numer är han mest engagerad på riksnivå, där han sitter med i kyrkomötet (kyrkans riksdag).
– Jag ser det som att kyrkan har tre nivåer. Först och viktigast är alla medlemmar. Det är de som är kyrkans framtid. Sedan är kyrkan demokratiskt organiserad, där olika intressegrupper har olika tro på hur de vill driva frågorna om kyrkans framtid. Av tradition är dessa grupper partipolitiska partier, men det behöver de inte vara. Det finns opolitiska grupper, till exempel Gabriel och POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan). Sista nivån är när kyrkan ska utföra sitt uppdrag. Det den då behöver anställa är en präst och kyrkomusiker, men också andra funktioner alltefter behov och resurser, svarar Johan.
Tvivel
Vissa hävdar att religion är en mänsklig konstruktion, ett sätt att skapa trygghet hos människorna. Kanske också ett sätt att fly verkligheten. Andra menar att gud finns i en dimension bortom det som vi människor kan uppfatta. Har ni aldrig tvivlat på att det finns en gud, och hur är det med den naturvetenskapliga förklaringen till vår existens i relation till gudstron?
– Man måste få känna tvivel ibland och då kan kyrkan hjälpa mig att tro åt mig. Sen kan man börja tro själv igen. Han finns ju lika mycket även om inte jag skulle tro på honom. Men det har hänt att jag tvivlat på om han existerar. Om det händer igen får jag väl prata med honom om det. Naturvetenskapen kan svara på hur allt har uppkommit, och den kristna tron försöker svara på varför. Det finns många perspektiv och det ena utesluter inte det andra. Det troliga är att gud finns inom de ramar som han själv har skapat, spekulerar Ida.
– Det är osannolikt att gud inte skulle finnas. Att gud finns tvivlar jag inte på, men ibland när han lämnar mig med sin tystnad och frånvaro, känner jag mig lite lämnad i min tro. Då kan jag känna tvivel och brottas med frågorna; Vem är han? Vill gud mig väl? Kan jag lita på gud?, frågar sig Johan.

Kanske är det så att om det finns en gud, så finns han i det förhållningssätt som var och en av oss har till livet, och hur vi agerar mot varandra. Imre Kertész heter en ungrare som överlevde de tyska koncentrationslägren. 2002 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Han har bland annat skrivit följande visdomsord: ”Det viktigaste är inte om gud finns. Det viktigaste är att leva som om gud finns.” Den som lever får se. Eller snarare, den som dör får se, men då kan man väl inte se förresten. Eller…

Tack Ida och Johan för en intressant diskussion!

Text: JOACHIM ORRENIUS

Reportaget finns även publicerat i ÖsterlenMagasinet v29 www.osterlenmagasinet.se