Emma Karp Lundström

Emma tillbaks där det började

Hon har blivit utsedd till Årets ambassadör som företagare i Simrishamns kommun och varit nominerad till Ystads Allehandas Kulturpris. Men framförallt har hon de senaste tolv åren varit inblandad i ett flertal projekt. Men nu är det slut med livet som projektmänniska. Konstnärinnan Emma Karp Lundström har hittat tillbaks till det hon egentligen vill göra. Till det hon en gång utbildade sig till på Konsthögskolan i Stockholm, och andra konstskolor i Malmö och Köpenhamn. Med utställningen Med örat mot jorden, gör hon nu comeback som målande konstnärinna.

ÖM träffar Emma i den prunkande trädgården hemma på Brantevik, där hon som liten gick i skola. Här bor hon med sina livskamrater Tomas Laxholt, och hundarna Inga och Tyra. Tyra möter mig med misstänksamhet och några hotande skall. När hälsningsproceduren är avklarad, klingar hennes misstankar av. Inga däremot, verkar inte bry sig ett smack över främlingen som dykt upp i trädgården. Hon lullar mest omkring och vill visa upp den nalle hon håller med i ett fast grepp i munnen.

”Jag upplever att blommorna är fullständigt vägledande”
Emma strålar av harmoni och glädje. Hon är nykläckt inför upptäckten av den, i många år, undantryckta målarkonsten.
– När konsten ville göra återkomst fick jag skippa allt annat, säger Emma som under åren 94-98 arbetade med grafik. Under dessa år blev hon förgiftad av den klorgas, som bildas när hon använde järnklorid på stora aluminiumplåtar. Dörren till konsten stängdes då på ett abrupt sätt.

Varför valde du att arbeta med just grafik?
– Grafik är min grund och på den tiden hade grafik väldigt låg status. Jag ville visa att grafik visst var konst.
När Emma nu åter arbetar som konstnär är det ändå inte med grafik. Istället gör hon teckningar och akvarellmålningar.
– Jag gillade att jobba stort och brett med grafiken. Det var rock & roll. Det går inte med de frätprocesser och den gasutveckling, som den typen av grafik innebär, säger Emma, som förklaring till varför hon inte fortsatt med grafiken.

Emma har nu målat en serie akvarellmålningar, där hon månadsvis presenterar växter, hemmahörande i årets tolv månader. Inspiration till sitt måleri har Emma fått från en bok av Cecilia Edefalk och Hilma av Klint. Den har gett henne råg i ryggen och en extra skjuts i rätt riktning – att börja måla växter. Hon visar mig en bild av en kronärtskocka.
– Naturen är uppbyggd på samma sätt som vi själva. Jag upplever att blommorna är fullständigt vägledande, och de underlättar för mig att förstå måleriets grunder. Växterna har alltid varit en kompass för mig, så det känns naturligt att måla växter och blommor.

Fortsätter med Äppeltavlan i Kivik
Redan 1968 gjorde Emmas pappa Helge Lundström, den första Äppeltavlan. Då i Stockholm. Numera är det Emma som utformar den årliga tavlan, som under åren blivit en mycket stark turistmagnet för Äppelmarknaden i Kivik.
Kommer du att fortsätta med Äppeltavlan?
– Ja, när jag förra året gjorde hästäppeltavlan, fick jag tillgång till konstens egen radiofrekvens, då man känner att man underordnar sig. Jag gör i år min tionde äppeltavla. Årets tavla är mycket svårare att göra, men jag är också modigare nu, säger Emma.
Ett visst mod måste man också ha för att, på vassa spikar, trycka fast de cirka 35000 äpplen som utgör äppeltavlan. Trots att en del av det arbetet är ett balansnummer på hög höjd, har aldrig någon olycka inträffat.
– Jag är ansvarig och har tecknat en särskild försäkring för detta.
Men ibland håller hon och medarbetarna andan när Lasse Björnsson ska hjälpa till att plocka ner byggnadsställningen, som används när äpplena ska sättas på plats.
– Han tar lite våghalsiga kliv ut på ställningarna. Ibland har han dessutom träskor på sig, men han är vig och det brukar gå bra. Lasse är en solstråle och en otrolig glädjespridare, understryker Emma.

Som en följd av den uppmärksammade Äppeltavlan, blev Emma i fjol tillfrågad om hon ville göra en potatistavla till en skördefestival i Värmland. Den blev omtyckt och även i år gör Emma en potatistavla till värmlänningarnas skördefest. Det har också blivit en rosentavla till Malmö, inför det kungliga bröllopet.
– Allt det jag gör är en väg mot att göra det jag har velat – nämligen att måla och förmedla värden i bilden – det att naturen alltid har rätt, säger Emma.

Många engagemang
Österlen Lyser, Tillväxthuset, Emmas Trädgård och Simrishamns lokala politik, är andra exempel på engagemang Emma haft under de senaste åren. Hur blir det nu med dessa?

– Jag har nu helt släppt engagemanget med Österlen Lyser. Men jag är delaktig i min lilla by, där min man tillsammans med grannarna brukar fylla hela Skeppargatan med marschaller. Jag tycker om att tända ljus i mörkret och mötas i det lilla.

Emma var den som kläckte idén till evenemanget Österlen Lyser. Under en marknadsföringskurs presenterade hon idén för de andra kursdeltagarna. Det bildades en arbetsgrupp och under försommaren 2005 bildades föreningen Österlen Lyser. Så här lyder Emmas vision om projektet Österlen Lyser:
– Min vision är att delaktighet i arrangemang som vi själva utför, gör att gemenskapen ökar. Att grannsämja stimuleras och att vi blir ännu mer välkommande både inför nya grannar, nya projekt och kanske det till och med ger mod att delta i kulturdiskussioner som man tidigare saknat språk och erfarenhet inför? I vårt dagliga liv behöver vi erfarenheter av kultur, smått insprängt i vår vardag. Österlen Lyser erbjuder en väg, det finns många andra goda exempel. Ljuset på Österlen kommer också från oss som bor här.

Tidigare har Emma suttit som ordförande i Tillväxthuset, en ekonomisk trädgårdsförening. Hon driver också företaget Emmas trädgård, som under åren anlagt flera vackra trädgårdar runt Österlen. Fortsätter du med dessa engagemang?
– Nej, i Tillväxthuset har jag också avslutat mina engagemang, och i Emmas Trädgård tar jag inga nya kunder. Trädgården är min passion och jag vill ha den enbart som hobby, men jag fortsätter med de gamla kunderna i Emmas Trädgård, svarar hon.

Under den pågående mandatperioden har Emma suttit i Simrishamns kulturnämnd, där hon representerat Socialdemokraterna. Hinner du med politiken?
– Jag kommer inte att ägna mig mer åt politiken efter höstens val. Jag har inte tid och vill istället fokusera på konsten, svarar hon.

Fram till och med 5 september 2010 pågår Emmas nya utställning på Galleri Danart, mellan Simrishamn och Borrby.

Tack för en god pratstund Emma, och lycka till i din nygamla yrkesroll!

Text: JOACHIM ORRENIUS

Rportaget även publicerat i ÖsterlenMagasinet vecka 32 2010 www.osterlenmagasinet.se