Gudrun Schyman

Över en kopp kaffe med Gudrun Schyman uthållig folkbildare

Var sina koppar kaffe med mjölk och ett par ostsmörgåsar, håller oss sällskap inne i redaktionens mötesrum. Gudrun är klädd i favoritplagget jeans, med matchande randig skjorta och väst. Jag förklarar tanken med ”över en kopp kaffe”, och att ÖM i första hand inte står för den grävande journalistiken. När du läser ÖM ska du förhoppningsvis känna dig glad och lite stolt över att du bor på Österlen.
– Jag läser ÖsterlenMagasinet. Kör igång, säger Gudrun som om det inte hade spelat speciellt stor roll om jag arbetat för Uppdrag Granskning. Efter många år i händelsernas centrum, är hon van att bli granskad med lupp, och vet hur man ska tackla en journalist. Det verkar som om hon med en befriande ärlighet, kan stå för både sina framgångar och klavertramp. Det är ofta det som gör en människa folklig.

Från Täby till Simrishamn
Året är 1977 och Täbytjejen Gudrun bestämmer sig för att flytta söderut.
– Från början var det tänkt att jag och min dåvarande man Lasse skulle flytta norrut till ett kollektiv. Istället hyrde vi en gård utanför Gislöv av några vänner. Det som idag är Lunkaberg bed and breakfast. Där bodde vi under ett år och sedan hyrde vi ett annat hus i Gladsax, innan vi köpte eget. Först i Örnahusen och sedan Klockaregården i Gladsax.

Efter barnafödande, socialarbete i Ystad och i övrigt ett aktivt liv inom bland annat VPK och den lokala Simrishamnspolitiken (1980-1987 i kommunfullmäktige), skilde sig Gudrun och Lasse 1987, tio år efter flytten till Österlen. Nu bar flyttlasset tillbaks till Stockholm. Denna gång blev Värmdö hemmakommunen. Hon fortsätter där sitt politiska engagemang och väljs 1993 till partiledare för VPK (Vänsterpartiet Kommunisterna). Senare övergår VPK till V (Vänsterpartiet), som hon 2004 lämnar. Gudrun vill istället bedriva feministisk politik, och blir politisk vilde i Riksdagen. Hon behåller dock sin riksdagsplats, trots avhoppet från V, och får för detta kritik från V, som menar att det var i rollen som vänsterpartist, hon blev invald i Riksdagen, och därför också borde ha lämnat riksdagsplatsen när hon lämnade V. 2005 presenterar Gudrun FI (Feministiskt Initiativ), där hon nu vill ta sig in i Österlens kommunalpolitik.

Du köpte tillbaks Klockaregården när du återvände till Österlen. Vad fick dig att vilja köpa tillbaks gården?
– När Lasse och jag skulle köpa hus var vi och tittade på ett annat hus i Gladsax. Efter husvisningen gick vi helt vilse och under två timmar irrade vi runt på markerna mellan Gladsax och Simrishamn. Det var väldigt tjock dimma, jag var gravid och hann bli rädd. Till slut kom vi fram till en grind och där innanför uppenbarade det sig ett hus i dimman. Det var Klockaregården. Det är ett gudomligt ställe som jag redan från den stunden haft starka känslor för. Det var därför jag 1999 köpte tillbaks gården. 2001 träffade jag Jacques som också bor på gården.

Vem har politiskt inspirerat dig mest genom åren?
– Jag blev inspirerad när jag gick på Socialhögskolan och jag drevs av ett socialt starkt patos. Jag såg mig själv som en radikal vänstermänniska. Idag ser jag mig själv i första hand som folkbildare. Jag får nog tacka mig själv för den inspirationen.
Du fyller 62 år i sommar. Hur håller du dig i trim?
– Först och främst håller jag på med det jag tycker är roligt. Jag går mycket, helst innan frukost. Sedan har jag 5000 kvadratmeter mark att sköta om. Det tar tre och en halv timme att klippa gräsmattan.

Bröt mönstret i det sociala arvet
Både hennes farfar och far, var alkoholister, vilket satt spår i Gudruns sociala arv. 1996 deklarerar hon öppet sin alkoholism och tas in på ett behandlingshem i Skåne
– Pappa dog en för tidig död, gravt alkoholiserad och pappas pappa söp ihjäl sig när han var 50. Till slut tvingades jag själv välja och jag valde livet. Det är det klokaste jag gjort i mitt liv, berättar Gudrun om hur hon lyckades bryta det nedärvda sociala mönster, som fanns i hennes familj. För att lyckas med detta bryt, krävs starka krafter, men som också ger en styrka tillbaks till de som lyckas. Att Gudrun blivit en stark kvinna råder det inget tvivel om. Tror du på gud?
– Nej, jag relaterar till att det är i mötet mellan människor som det stora sker. Jag gick ur kyrkan i 20-årsåldern, men jag samarbetar mycket med människor inom kyrkan.

För ett och ett halvt år sedan gick Gudruns mamma bort, 94 år gammal. Hon jobbade under större delen av sitt yrkesliv på tvätteri. Är det därför du har en förkärlek till att sova på nymanglade lakan?
– Ha, jag har alltid gillat det där med tvätt. Har också sommarjobbat på tvätteri. Det är ett så påtagligt arbete som görs. Smutsig tvätt lämnas in och hämtas ut ren. Jag stryker det mesta idag. Skjortor, servetter och till och med lakan, berättar hon. Är det inte läge att investera i en mangel, så du slipper stryka lakanen?
– Har inte plats just nu, men det ska bli senare. Jag ska inreda ett tvättrum hemma på Klockaregården.

Våld, jämställdhet och feminism
Sverige är jämställt i jämförelse med många andra länder. Vi vet mycket om kön, makt och jämställdhet, men Gudrun menar att det händer för lite.
Vad är egentligen skillnaden mellan jämställdhet och feminism?
– Jämställdhet är ett samhällspolitiskt mål. Kvinnor och män ska ha lika mycket makt att utforma sina liv. Feminism är att ha kunskap om genuskontraktet och att även ha en vilja att förändra detta. När denna kunskap omsätts till att aktivt jobba med frågorna. Då är man feminist. Mycket av görandet ska ske i kommunerna som har ett stort ansvar. Det är en massiv mansdominans i kommunala bolag idag, säger Gudrun. Men Simrishamn är i alla fall 4:a bland Sveriges kommuner när det gäller företagartäthet bland kvinnor och Simrishamns kommun har den senaste tiden anställt fyra nya chefer, varav tre är kvinnor. Det är väl bra, hur långt ska vi egentligen gå innan vi är nöjda och när har vi nått målet med jämställdhet?
– När kvinnor och män har lika mycket makt att påverka sina liv. Det är långt kvar till målet. Mansrollen är laddad med våld och virilitet, menar Gudrun. Kvinnor blir slagna av sina män, vilket är den viktigaste jämställdhetsfrågan och något som det måste bli ett slut på. Samtidigt provoceras många av frågorna kring kön, makt och jämställdhet. Varför är det så och vad gör du själv av alla de känslor du får på dig av andra?
– Det här är ett långsiktigt arbete där det pågår ett paradigmskifte. För många är det hotfullt att förändra sig. Jag sorterar ut. Det var hopplöst för några år sedan, men det har ändrats lite de senaste åren. Jag får också väldigt många positiva kommentarer och nuförtiden möts jag med respekt.

Framtid
Vad vill du göra i Simrishamn och Tomelilla om FI får tillräckligt många röster i höstens kommunalval?
– Vi kommer att kräva att kommunen ska driva målet att nå jämställdhet. Vi ska utveckla Simrishamn och Tomelilla till kommuner som ligger i framkant när det gäller arbete med jämställdhetsfrågor.
Vad gör du om 10 år?
– Jag håller nog på som vanligt jag. Kanske reser jag inte lika mycket. Det tar mycket tid och kraft.
Vad ska du göra idag då?
– Nu ska jag hem och läsa ett svar på en artikel om arbetstidsförkortning, som jag varit med att skriva. Sedan ska jag börja bygga en stor sandlåda att odla potatis i. En kopp kaffe på trappen blir det nog också.

Tack för pratstunden Gudrun och hoppas att du framöver i ditt potatisland hittar några rejäla storpotäter att sätta tänderna i!

Text: Joachim Orrenius
Artikeln är även publicerad med bild i ÖsterlenMagasinet vecka 17 2010 www.osterlenmagasinet.se