Hammenhögs IF
Flerårig ideell insats av Bagarn
Redan några minuter över tio då loppmarknaden öppnar, är parkeringsplatsen bakom den röda tegelbyggnaden halvfylld av bilar. Det är lördagsloppis i Hammenhög, med Hammenhögs IF som arrangör.
Bland hundratals prylar i porslin och glas, iklädd blå jacka med texten Loppis tryckt på jackans framsida, står Bengt ”Bagarn” Åkesson. Bengt växte upp i Bollerup och flyttade till Hammenhög som fjortonåring. Tidigt arbetade han som bagare, därav smeknamnet. Efter att ha blivit allergisk mot mjöl, övergick han till att istället sälja och leverera de bakade produkterna. Förra året fick Bengt Skånes Idrottsledarstipendium för lång och trogen tjänst inom Hammenhögs Idrottsförening.
”Vi började med skrot och flaskor”
– Det här är en tiondel av hur mycket folk det brukar vara och det är första gången vi inte annonserar i Österlenmagasinet. Troligen är det anledningen till så få kunder, säger han. Bengt var med redan 1971 då Hammenhögs IF startade loppisverksamheten. I början var han med som lärling.
– Vi började med skrot och flaskor, sedan blev det loppis, berättar han. Idag 38 år senare hjälper Bengt fortfarande sin kära idrottsförening med loppmarknaden. Sedan början av 90-talet finns loppisen i den stora magasinbyggnaden längs Ystadsvägen. Idrottsföreningen köpte den 1988.
På fastighetens nedre plan finns möbler och tyngre prylar. På plan två hittar vi porslin, tavlor och böcker. Högst upp i byggnaden finns kläder, leksaker och små saker som inte är så tunga att bära dit upp. Här på översta våningen finns även Bengts fru, Lena Åkesson som också hon hjälper till när det är loppis.
– Gör jag något, gör jag det till hundra procent och det är tack vare henne jag kunnat lägga ner så mycket tid, säger Bengt med tacksamhet riktad till sin fru. Lena har tagit ett stort ansvar för barn och hem, när Bengt på olika sätt, under många år engagerat sig ideellt i idrottsföreningen. Mellan 1976 och 1989 satt han i Hammenhögs IF:s styrelse. I början av 70-talet var Bengt med i idrottsföreningens handbollssektion. 1984 vann laget division tre och flyttades upp till tvåan! Det blev endast ett år i tvåan och när Bengt 1995 avslutade sitt engagemang i handbollssektionen, fanns det ingen annan som hade tid att ta över. Handbollssektionen lades då ner.
– Det fanns inte heller material till ett bra lag, menar Bengt.
Bengt vet vad saker är värda
Det dyraste som sålts på loppmarknaden var en matsalsgrupp från Gärsnäs, som budades upp till 50.000 kronor. Vissa saker säljs om och om igen. Bengt berättar om en kund, som efter att ha köpt en träningsmaskin, återvände efter ett par veckor. Han var missnöjd och ville lämna tillbaks den. Anledningen var att han inte hade fått några muskler… Träningsmaskinen blev såld på nytt och har sedan dess inte setts till. Vi får anta att den gett resultat.
En kvinna kommer fram till Bengt med tre brickor i sin hand.
– Vad kostar de här, frågar hon.
– En hundring, blir det snabba svaret från Bengt. Kvinnan tvekar en aning. Hon tycker det är lite dyrt, går därifrån och rådgör med sin väninna. Några minuter senare återvänder hon och affären görs upp. Bengt lägger ner hundralappen i kassalådan och kvinnan går iväg med sina gyllenfärgade brickor. Efter att i nästan fyrtio år hanterat och värderat prylar, har Bengt en enastående förmåga att sätta rätt pris på sakerna. Tillräckligt högt så att de är värda att hantera och tillräckligt lågt så att kunderna köper med sig hem.
– Det här är en kul och social grej. Jag uppmanar pensionärer att gå ut till sina respektive idrottsklubbar för att hjälpa till, säger Bengt.
Sju personer ansvar för den löpande loppisverksamheten. Varje tisdagskväll träffas den ansvariga gruppen för att planera. Vem gör vad, var ska de hämta prylar, vem fixar släpvagn, är viktiga frågeställningar under dessa kvällar.
– Vi säger ibland nej till en del om det är för långt bort. Här finns ett överflöd av prylar, säger Bengt och syftar på vårt prylsamhälle, där många saker slängs långt innan de är uttjänta. Ibland till och med innan de är använda. Visserligen är det några ungdomar som hjälper till med korvgrillning utanför loppisbyggnaden, men annars är det svårt att få tag i yngre ideella krafter nuförtiden.
– Vi börjar bli lite äldre och slitna nu och har ibland problem att hämta grejerna, säger Bengt med en passning till föreningens yngre medlemmar. På väg ut från loppisen hör jag en kvinna som kvittrar till sin man.
– Nu går vi hem och matar fåglarna. Hon har fyndat en fågelautomat En slags mojäng som, ja just det, matar fåglar.
Text: JOACHIM ORRENIUS
Reportaget publicerat även i Ystads Allehandas bilaga Byabladet 2009.
