Jonas Rooth

Överdådigt är ledstjärnan för disciplinerad konstnär

Efter en tur på glashala vintervägar knackar jag på hos glaskonstnär Jonas Rooth på Kivik. I sin stora verkstad, som från början var fruktlager och packeri, har han plats för utställning, sliperi, kontor och en glashytta där han gärna låter starka färger följa med glaset in i ugnen. I utställningslokalen finns ett landskap av vackra glasföremål fästa på väggar, liggande i skålar eller instängda i burar.

– Jag hämtar inspiration från Gustavianskt till tidigt 1900-tal och gillar att jobba stort, gärna överdådigt, berättar Jonas som villigt tar emot besök i sin verkstad under konstrundan. Upp emot 3500 besökare brukar hälsa på honom under påskens rundor.
– Det är väldigt roligt med direktkontakten, men jag visar inte glasblåsning under konstrundan. Stramhet och symmetri utmärker glasverken och hans ljuskronor är kanske de som gjort honom mest känd. Han jämför sin stil med arkitekturen på Drottningholms slott och Strandvägen i Stockholm. Ofta smyckas den strama formen med en växt eller en blomma. Starka färger och vågade former är inget Jonas räds för i sitt hantverk.

På Österlen finns en konstnärlig acceptans
När många kilowattimmar värmt upp glasugnen till 1120 grader, gäller det att arbeta effektivt och disciplinerat. Det krävs planering för att utnyttja ugnen maximalt, de dagar den värms upp.
– Klockan tolv tar jag en timmes rast och äter lunch. Någonstans mellan en tredjedel och en fjärdedel av min arbetstid är blåstid. Oftast gör jag små delar som sedan monteras ihop till större. Jag har hållit på med glas sedan 1985 och kan det här med glas, säger Jonas.
– Varför blev det glas?
– Jag upptäckte en glasskola i Småland. 1994 gick jag ut konstfack. Sedan blev det som det blev. Jag är väldigt trygg i glas och ser glaset som en vän jag gör en resa med. Det är ett väldigt bångstyrigt material och numer vet jag hur långt jag kan ta glaset, säger Jonas som från början inte tänkte att han skulle jobba specifikt med glas. Det tycks mer ha blivit av en slump, när han hittade den där småländska glasskolan. Likaså att han hamnade i Kivik, dit det sörmländska flyttlasset gick lagom till millennieskiftet.
– Min fru ville flytta till Österlen och jag hade inte direkt något bra argument emot. Det var kul att prova något nytt. Här på Österlen finns en acceptans till konstnärens yrke, utan att det är något konstigt med det. Det kan vi tacka konstrundan för, säger han. Under några år var Jonas ordförande i ÖSKG, konstnärsföreningen i sydöstra Skåne som årligen arrangerar den riksbekanta konstrundan. Två dagar per vecka arbetar Jonas i Göteborg, som utbildningsansvarig för konsthantverksutbildningarna på Högskolan för design och konsthantverk. Annars är det Kivik som gäller.

– Under de senaste åren har naturen kommit in allt mer i mina arbeten, gärna i större installationer. Jag låter mig fascineras av glasets möjlighet att frysa och fånga det slumpartade. Av dess förmåga att, som naturen, både vara ömtålig och stark. Framöver vill jag också jobba mer med blyinfattade glasfönster, avslutar Jonas.

Text: JOACHIM ORRENIUS

Reportaget även publicierat i Vad Händer 2010 - www.vadhander.se