Therese Reuterswärd

Bildterapin öppnade dörren för Reuterswärds måleri

Mitt i Skillinge bor konstnären Thérèse Reuterswärd. Det är också här hon har sin trädgårdsateljé, som nu under vintern byggs till, för att ge lagerutrymme och fler väggar att hänga konsten på. Det blir också plats för barn och barnbarn, när de kommer på visiter. Idag är det Vad händer som hälsar på i ateljén. Målartuber ligger på rad och penslar spretar inbjudande upp ur sina byttor. Det doftar oljefärg i den ljusa målarstudion.

– Jag arbetar febrilt med målningar till påsk. Jag bör få ihop mellan 35 och 40 målningar. Det är tredje året jag ställer ut på brandstationen i Skillinge, berättar hon. Thérèse Reuterswärd målar endast i olja. Hon gillar att överraska sig själv med andra färgnyanser än de hon brukar använda, men hon håller sig alltid till jordfärger. Hennes målningar andas skirhet, där gestalter eller objekt diskret skymtar fram i ett dis. Diffust och outtalat. Försiktigt men ändå modigt utlämnande.

– Det är något drömskt över dina målningar. Är det drömbilder?
– Ja, det är det ju. Jag börjar någonstans med en känsla, en färg eller en idé. Sedan utspelar det sig något. Fantasin och minnen sätts igång. Det handlar om att vara väldigt öppen och lita till det spontana flödet. Äh, det är så svårt att uttrycka i ord. Jag är bättre på att uttrycka det i bild, säger Thérèse när hon själv beskriver sitt konstnärskap, som mycket handlar om att finna stämningar, känslor och dofter.
– Doftar det gott?
– Ja, det kan dofta blommor, saltvatten eller gräs. Det kan också vara fågelkvitter eller drömmar som inspirerar, säger Thérèse. Hon menar att det som ligger bakom medvetandet, i det omedvetna, är det som styr oss människor - omedvetet. Där är drömmarna en viktig inspirationskälla till målningarna. En promenad längs kusten, får symbolisera den vakna, medvetna inspirationen, som också den ger kraft till målandet.

”Trädgård, hus och måleri befruktar varandra”
När hon inte målar tycker Thérèse om att läsa.
– Jag är så tacksam att ha tillgång till Skillinge bibliotek, där jag kan beställa och låna hem böcker. En service som är helt otrolig. Jag trivs här och det finns något fint i den här småskaligheten. Folk är vänliga och man hälsar på varandra, säger Thérèse som sedan början av 90-talet är permanentboende på Österlen.

Målningen kom in relativt sent i hennes liv. I samband med en separation.
– Det var i 30-årsåldern som det blev dags att förverkliga mig själv. Jag gick på alla möjliga konstkurser och utbildningar, berättar hon. Via bildterapin fann hon en skattkista av obearbetade känslor, som gjorde att målningen tog fart. De kreativa processer som trädgårds- och husprojekt ger, är något hon har med sig från sin uppväxt. Ofta inredde hon rummen i sitt dockhus eller skapade rum utomhus i trädgården.
– Trädgård, hus och måleri befruktar varandra. Det är tre ben jag står på. Numer är jag på väg mot att inte längre redovisa så mycket i mina målningar. De blir mindre detaljerade och mer diffusa, avslutar Thérèse.

Tex: JOACHIM ORRENIUS

Reportaget även publicerat i Vad Händer 2010. www.vadhander.se